Genre: Vänskap och om ett jobbigt liv som vissa har.
Handling: Lina och Mia är bästa vänner. Men ändå vet de så lite om varandra. Linas mamma är alkolist, och överlåter allt ansvar till stackars Lina, som bara är 11 år. En natt då Linas mamma bjudit hem en gubbe som hon träffat vid systemet, tvingas Lina ta sin flykt för att inte bli allvarligt skadad. Hon tar sin pyjamas och springer ut i nattens mörker. Hennes fötter tycks ha egen vilja, och de för henne till Mias lägenhetsport. Lina tittar upp på fönstren hon vet är Mias och tar en näve grus och kastar. Mias pappa öppnar fönstret och grymtar något. Sedan syns Mias ansikte i fönstret. Lina frågar om hon får sova hos henne, och det är klart hon får.
Väl inne hos Mia är det inte alls som Mia har berättat. Det finns inga 7 syskon som bråkar. Hallen är inte alls belamrad med kläder. Lina frågar inte, hon har ju inte heller berättat sanningen om sin familj. Så varför skulle hon bli besviken på Mia?
Sanningen kommer ändå fram till slut, och det visar sig att Mia också har ett allvarligt problem inom sin familj. Tillsammans, tajtare än någonsin, hjälper de varandra ut genom den värsta stormen.
Jag tyckte boken var jättebra och man tog verkligen åt sig av texten. Och man inser att det faktiskt finns barn som har det så som Lina och Mia.
Boken får 5/5 stjärnor.
Recenserad av: Klara S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar